tio cigaretter hem

   och jag känner mig som ett ånglok

min vän följer mig en bit på vägen

han säger att hans pappa aldrig uppmuntrat honom

för att bli nåt måste man ju jobba hårt

och vara smart

min försöker hjälpa mig

genom att ställa frågor jag inte har några svar på

genomskådar mina tomma ord

kanske känner han igen sig

   tio cigaretter hem

   och jag känner mig som ett ånglok

passerar det rosa huset där kunskapen bor

och ser ännu en väg som plötsligt känns väldigt lång

det är nog bara ett missförstånd

typiskt såhär dags

inte vet jag

jag har hela västerbotten i min axelväska

en kärlek i stockholm som är så bra

att man måste känna den för att förstå den

och även då nyper man sig för jämnan i armen

   tio cigaretter hem

   och jag känner mig som ett ånglok

vagnarna jag släpar efter mig

håller en ojämn nivå

men det går som på räls ändå

jag har försökt hitta en perfekt melodi

är jag riktigt tyst tycker jag mig höra den