i banankartongen fylld med
köksgeråd
har liv uppstått sen jag var
här sist
jag sitter i rummet jag bodde
i då
och bor i nu
ett kort tag
bara fram tills på söndag
och jag vet att man aldrig
kan komma tillbaka
jag minns sen jag var barn
ordspråket om den där floden
jag visste inte då hur sant
det var
man kan aldrig komma tillbaka
inga människor man lämnat
inga platser man varit på
finns kvar
men under spillrorna
nånstans under alla lager av
tid som gått
alla komplexa system
en miljon händelser upphöjt
med en miljon
nånstans under dom spillrorna
finns saker som överlevt
liv som lyckats anpassa sig
till den värld
som vaknade imorse
och nånstans under spillrorna
möts vi alltid igen
som ljuva toner dränkta i
varma melodier
på nåt sätt har du och jag
lyckats anpassa oss
till den värld som vaknar
vaknar om nån timme
när som helst nu
